1. Uppfostra hunden

Vad innebär det att uppfostra hunden? Ja, om du frågar 100 personer tror jag att du skulle få 100 olika svar. En del vill sätta upp en mängd regler för sin hund; den får inte vara i vardagsrummet, inte sitta i soffan, enbart ligga i sin egen korg. Andra låter hunden vara med överallt och sätter upp ganska få regler.

Men en sak är viktigt att komma ihåg oavsett vilken nivå du väljer –även en liten hund bör veta vad som gäller.

Uppfostran är mycket individuellt – men här kommer vår grundläggande syn på uppfostran. Kanske har du en annan syn, men förhoppningsvis håller du med om en del av vårt synsätt.

En hund som är väluppfostrad bör

• veta att det är matte och husse som bestämmer.
• kunna sitta, stanna och komma vid inkallning.
• kunna följa grundläggande regler så att de inte stör grannar, andra hundar, lekande barn eller andra människor.

Träning eller kommunikation…?
Tänk på att du hela tiden präglar din hund, när ni är ute och går tillsammans, när ni är hemma tillsammans etc. Allt du gör och alla små signaler du sänder ut ger hunden ett budskap och tränar den att förstå vad som gäller och vad du menar. Detta tar tid. Du kan inte förvänta dig att din lilla valp ska förstå vad du förväntar dig direkt.

När du får hem din lilla hund är den kanske 8-12 veckor gammal. Hunden utvecklas sedan efterhand. Den är inte mogen att förstå vad du menar och vad du vill när den är så liten. En del hundar är tidiga och förstår snabbt, andra utvecklas långsammare och du får ha tålamod och inte kräva alltför mycket. Det är en konst att känna hur mycket man kan kräva av den lilla hunden.

Det är inte förrän hunden är vuxen – omkring 2 år – som hunden börjar bli så mogen och färdig att du kan förvänta dig att den ska förstå och lyda. Så tänk på att tålamod är en bra egenskap. Lyssna på din hund, respektera den och ställ rimliga krav. Träning och fostran skall göras konsekvent – men med kärlek. Det är viktigt att du ger hunden möjlighet att lyckas.

Om hunden känner att den lyckas så får den ett bättre självförtroende och ni får en bättre kommunikation. Ert samarbete förbättras då – ni är inne i en positiv spiral.



Positiv fostran
Uppfostran skall vara roligt för hunden, inte något som den tvingas till. Man vill ha en glad hund, inte en kuvad jycke som tvingats till lydnad. Viktigt är att du är konsekvent, bestämd, men alltid positiv mot din hund när du fostrar den. Belöna, belöna och belöna! Det fungerar för bäst de allra flesta hundar. Träna så länge din hund tycker att det är roligt. Håll inte på så länge. Verkar din hund trött eller ointresserad – ta en paus och gör något annat.

Tröttnar din hund lätt – lägg in små korta övningar i vardagen istället för att hålla på att träna en halvtimme någon gång ibland. Gör träningen till en rolig lek, inte till något allvarligt.

Konsekvent fostran
Precis som när man har barn krävs det att du som hundägare är konsekvent. Om hunden inte får sitta i finfåtöljen så skall den regeln gälla alltid, inte bara ibland. Då är det “Nej” varje gång som gäller.

Tänk på: Det är inte synd om hunden om den inte får sitta i fåtöljen. Den mår bra av att du är konsekvent. Får den sitta där ibland men det ibland händer att du blir arg på den för att den satt sig när den är smutsig efter en promenad i regnet så blir hunden förvirrad. Så ett gott råd. Bestäm dig för vad din hund ska få göra och inte få göra. Ha hellre färre regler som du ser till att de efterföljs än många som du inte orkar hålla.

Varför uppfostra hunden?
Uppfostran handlar mycket om att etablera ett förtroende mellan hund och ägare, men det handlar också om att klargöra vem vem som bestämmer i flocken.

Vissa hundraser accepterar dig som ledare direkt utan att opponera sig. Andra, t.ex. terriern kan ibland försöka ta över och provar dig då ordentligt innan han/hon accepterar att du är den som bestämmer. En del hundar prövar dig ständigt, men en hund av sällskapsras inrättar sig oftast efter ett tag och du blir en självklar flockledare.